Politikerna håller på att beröva oss svenskar det allra, allra vackraste vi hade.

Mustafa Panshiri:

- "Ett av mina tidigaste minnen från när jag kom till Sverige var när jag och min yngre bror lekte på gården i vårt område. En svensk kille började kasta sand på och kallade oss för fula namn. Efter en stund kom pojkens mamma ut på gården då hon hade hört oss bråka från sin balkong. Mamman frågade sin son vad som föregick och att han skulle tala sanningen för henne. Pojken berättade att det var han som startade bråket genom att kasta sand och skrika "F**k you" åt oss. Pojkens mamma berömde sonen för att ha varit ärlig mot henne och tvingade sedan honom att be om ursäkt till mig och min bror.

Jag stod där 11 år gammal och var i chock. Varför sa pojken sanningen? Var han dum eller? Hur kunde mamman berömma sin pojke för hans ärlighet när pojken indirekt med sin ärlighet också underminerar mammans barnuppfostran?" 

Så vackert. Vilken lärdom för de nykomna! Jag är uppfostrad i samma anda, ärligheten varar längst, och jag har fostrat mina söner så. - Erkänn, berätta, stå för vad du gjort. Allting är bättre än att ljuga och förneka, vi löser alla problem. 

Att landet berövas detta är värre än allting annat, det är själva grunden,  det gyllene fundamentet.

Per Brinkemo förklarar:
"Till att börja med bör man på djupet inse och förstå att den form av samhällskontrakt som gäller i Sverige på många sätt är unik. Särskilt i jämförelse med de länder varifrån dagens asylsökande kommer. I Sverige är det individen som sluter ett informellt kontrakt med staten genom att (generellt sett) acceptera den nationella lagen, och individen som på egen hand är ansvarig för såväl positiva som negativa handlingar.
I de asylsökandes hemländer har den primära identiteten varit knuten till, inte nationen, men till den utvidgade familjen, en släktkonstellation som är långt mycket större än vad gemene svensk menar med familj. Kontraktet där gäller släkten, inte staten. I en sådan organisationsordning gäller dessutom andra principer vid konfliktlösning än hur svenskar fostrats att lösa konflikter. De flesta är vana vid traditionella lagar, det som kallas sedvanerätter, ett juridiskt system som inte dömer individer utan kompenserar kollektiv. Det är ett slags försoningsteknik, som inte går att jämföra med svensk straffrätt."
timbro